dear friend believe in yourself

det där med att våga åka iväg på ett utbytessår, 10/11 månader utan familj och vänner. för många är det ens  otänktbart och det är det som hämmar dem från att åka iväg. Jag får inte så många kommentarer på bloggen utan de flesta skriver istället till mig på facebook i chatten och alla skriver i princip samma saker.

"gud vad modig du är som vågar åka iväg, det skulle jag aldrig klara, familj och vänner , hade så gärna velat, kommer följa din blogg och önskar jag var lika modig & stark som dig så jag kunde våga."

När folk man knappt känner eller snackar med skriver sånt helt random i chatten blir jag peppad, jag känner mig säkrare på mitt val. Det betyder jättemycket för mig att veta att även dom bryr sig & att dem vill mig det bästa, samtidigt blir man väldigt fundersam,

Vad är det som skiljer mig från er? Vad är det som gör mig modigare och självständigare?

Vad är det som gör att jag kommer klara det och Vad är det som gör att jag tänker genomföra det istället för att drömma det?

Att jag valde att åka är helt slumpmässigt. Jag ville på en språkresa till malta men beställde hem fel broschyr.

Men när jag öppnade kuvertet så insåg jag att detta verkligen hade varit ett större äventyr, en ny upplevelse, jag kunde börja om och utvecklas som person.

Jag vet om att jag kommer längta hem, jag vet om att det kommer vara både as härligt och jobbigt.

Men jag tror att det positiva kommer väga upp och överlag vara så mycket mer än det negativa med mina månader på andra sidan atlanten. Jag har själv jätte svårt det här med att tänka mig 11 månader utan mina vänner och familj och jag märker på mig själv att jag nästan isolerar mig stundvis för jag är så rädd att det annars skulle bli för jobbigt att inte få se mina vänner och familj. Men dem vänner man har som är riktiga vänner och bra vänner, dem kommer finnas kvar när man kommer hem & då kommer det kännas som om de var igår man senast sågs.

Familjen kommer alltid finnas vid ens sida och stötta en.

Dessa 11 månaderna investerar jag i mig själv, jag kommer utvecklas och jag kommer få klara mig på egen hand medan jag förhoppningsvis har de mest lärorika och händeslerika månaderna i mitt liv.

Är din dröm att åka iväg på ett utbytesår men du tvekar just pågrund av vänner,familj och mod?

Skippa tveket. Modet kommer, självförtroendet kommer och de äkta finns där när du kommer hem.

Jag är inte modig och jag har inte ett högt självförtroende. Men mitt år i USA ( eller ja 11/10 månader) kommer höja det och jag får uppleva något inte många andra svenne bananer får uppleva.

Man behöver inte vara modig för att åka, du behöver bara tro på dig själv och att du kan fixa det.

Stöd får du på alla möjliga håll och kanter, jag lovar. Se på mig, jag får massa stöd från folk jag inte ens träffat eller snackar med längre och dem boostar mig mer och gör mig ännu mer taggad inför dessa månaderna.

why do you put me on a pedestal?

im so up high that i cant see the ground below

so help me down, you've got it wrong

Åh vad fint å bra skrivet carolina!!:)

Så fint skrivet gumman! Jag blir fan rörd! Du har helt rätt i allt du säger! Älskar dig!

Sí, länkar dig nu. :)

FINIS!!!

Hej, självklart kan vi länka! :D

absolut :D nu är det fixat :D

Det du har men inte dem är mod.

Det är riktigt starkt att våga lämna familj, vänner osv.

You Go GIIIIIRL!

asså jag undrar en sak.

jag är ganska blyg och inte så modig. jag funderar på att åka 12/13, skulle tycka det var sååååå kul. men jag är så rädd för hemlängtan och att den inte ska gå över och aaah jag vet inte men det kanske är bra att bestämma sig snart om man ska göra delstatsval osv.



men till frågan: känner du nånsin att ''faan vad håller jag på med? jag kommer inte klara av det här!''?



skulle vara kul att höra bara :) svara gärna i ett inlägg! :D