det är såhär jag ser på det.
så nu har jag röjt på mitt rum och sitter och fixar med mitt scrapbook album från nian. jag kommer att göra ett om USA med alla betyg, antagningar, papper, biljetter &bilder och allt möjligt skoj från mitt år & alla förberedelser.
men en sak i taget! så men nu ska jag skriva:
sammanfattningen av mitt halvår, och hur det var att vara värdfamilj för mig.
detta är hur jag har sett på det hela & mina tankar och känslor. acceptera det.
att vara värdfamilj var en väldigt annorlunda upplevelse och ska jag vara ärlig är det inte säkert att det är något jag vill göra igen.. jag vet att många nu tänker att men ey, du ska ju liksom åka som utbytesstudent osv och då ska du ju få värdfamilj?! hur går det ihop?..
jag känner såhär, det är annorlunda. min värdfamilj i USA har valt mig. dem har känt att jag matchar deras vardag och deras intressen för att jag har varit väldigt öppen och skrivit hur jag är, mina intressen och hur jag ser på saker i mitt personliga brev och jag la ner väldigt mycket tid på det och mitt scrapbook personliga fotoalbum som skickades till USA. ( det är ett tips, alla uppskattade verkligen all tid jag lagt ner på det & jag har fått mycket beröm för det så du tjänar verkligen på att lägga de där 4 extra timmarna på albumet!..)
min familj och jag hade inga planer på att vara värdfamilj egentligen, vi hade bara nämnt det någon gång och sagt att det kanske kunde vara något efter mitt utbytesår i USA.
men sen ringde STS oss i december för att de hade brist på värdfamiljer och behövde 3 st familjer åt 3 ungdomar. 2 killar och 1 tjej. Det var uteslutet att vi skulle ta en kille och så det blev ju isåfall tjejen.STS märkte att vi var lite skeptiska. Vi syftade mer på, engagemang, tid osv. också just för att det var mitt sista halvår innan USA. Vi diskuterade det fram och tillbaka och jag sa visst det är ju en ny erfarenhet och det kan ge mig lite insikt för hur mitt år i USA kommer bli.
Så STS skickade pappren till oss och sedan var det bestämt att tjejen skulle bo hos oss.
Och när vi fick alla papper så tyckte vi men Oj! den här tjejen passar ju oss och vart vi bor perfekt..
Pappret passade ja. Det var inte tjejen som fyllt i sin ansökan.. Det var hennes mamma som kryssat i..
Så om man säger såhär, det var inte så mycket som verkligen stämde.
Det gjorde att jag tyckte att det kändes jobbigt.. Efter det så hände det lite incidenter..
Jag kände att vi,min familj var som ett hotell, kände brist på respekt för för mig, min familj och reglerna som en utbytesstudent har under sitt utbytesår. Jag och denna personen "klickade" inte. Och efter allt som hänt så mådde jag dåligt av att vara hemma och kände mig obekväm. Jag kände att jag hade försökt i början att lära känna och bry mig och hade frågat första veckan om hon ville göra något och fick då svaret : Har du inte läxor att göra?..
Och när små som stora saker sedan byggdes på hög så blev det bara värre och jag kände mig mer och mer missnöjd över min situation.
Allt blev fel från början & vi klickade inte. Jag respekterar henne. Men vi var för olika & om det nu är någon av hennes svenska vänner som nu helt random skulle läsa min blogg, jag tror att hon kan vara jätte rolig & snäll och ni tycker säkert hon är en underbar fantastisk vän. Tänk och respektera dock att det är annorlunda att bo med någon.
Jag tänker inte gå in närmre på allt detta för det känns för personligt och undrar man något får man fråga isåfall
och min version borde inte hindra någon från att vilja bli värdfamilj för jag vet och känner andra som haft det underbart och jätte roligt som värdfamilj. Det är faktiskt en slump / hur man väljer att ha det. Jag valde att hålla ut och försöka mitt bästa trots min situation.
Jag och tjejen har haft riktigt kul tillsammans några gånger , men om man tar all tid hon varit här så har jag bara haft kul kanske 10 % av tiden.
Jag hoppas också att folk uppskattar att jag varit ärlig nu om hur jag kände och att ni inte hittar på en massa skit och gör massa dumt av det och har ni nu något ni undrar över eller tycker låter konstigt FRÅGA annars kan det bli jättefel!
Jag ser detta ändån som en jättebra upplevelse kanske inte den roligaste men jag har lärt mig mycket och jag vet om att jag kommer ha jätte mycket nytta av detta under mitt utbytesår i USA.
Jag vet nu hur jag kommer vara och hur jag kommer hantera saker, jag vet också hur man som värdfamilj har det till att anpassa sin nya vardag och att det bor en helt ny främmande person i huset som är uppvuxen på ett helt annat sätt och som ser på saker olika. Detta är en erfarenhet som är bra att ha.
Och jag känner att denna tjejen och jag hade klickat på ett helt annat sett om vissa saker inte inträffat och kanske om vi bara träffats då och då istället för att bott tillsammans.
Over and Out.
min blogg mina känslor mina tankar mina erfarenheter. har du något emot det, skaffa egen blogg.
Kommentarer
Trackback
