jag är inte den som inte kan stå på egna ben eller som egentligen saknar någon i första taget.
jag brukar liksom föredra att klara mig själv och ofta prova något nytt och främmande.
16 dagar har gått sedan jag som många andra gav mamma & pappa en sista kram på flera månader.
min värdfamilj är jättebra, de är mig isåfall det är fel på. efter 16 dagar ska man fortfarande vara on top of the world men jag har istället börjat sänkt mig. min värdfamilj är så lik min egen familj, med regler, tankesätt, beteende, tv-serier osv osv och framför allt hur de är mot varandra, vilket gör att jag automatiskt tänker på mamma och pappa och jag saknar dem . det känns tomt utan dem i ens vardag. samtidigt så saknar jag mitt sociala umgänge, jag har ju inte någon direkt vän här borta utan bara bekanta och gud vet vad alla dem heter. under dessa 8 dagarna i Minnesota har jag ju lugnt träffat 100 människor vars namn jag måste lära mig.
det är okej att sakna ens vänner och familj, jag trodde bara inte det skulle komma såhär fort? speciellt med tanke på hur jag brukar hantera det. man fäller en tår och tänker på alla fina minnen & sedan är det bara att köra på.
jag känner mig annorlunda och udda och konstig. kanske inte så konstigt. jag är liksom svennebanan..
tex. modet. omg säger jag. i am different but that's what yall signed up for.
jag beger mig till någon stuga 2-3 timmar härifrån om någon timme eller två stannar där över natten och är väl hemma söndagkväll lokal tid för mig. alltså kommer det inte komma ett blogginlägg under den tiden för jag ska passa på att ta paus då för ett dygn och försöka fokusera på allt nytt och roligt. det behöver jag just nu.. vi hörs snart -
thinking of yall ♥ / Love Carolina
We go our separate ways only to meet again.
